Till min lilla älskade kisse…

Året var 1994 när du kom in i mitt liv och tillförde lite extra sol i mitt liv under året uppe i Gävle. Du var den finaste och goaste lilla tjej som man kan tänka sig! Från början hade du dålig balans och dåligt med päls baktill på ryggen, men du var så vacker med dina fina gröna ögon som tittade en djupt in i ögonen och det kändes alltid som du förstod vad jag sa till dig. Som en människa! Hon du bodde hos innan (där du inte hade det så bra) sa att du med säkerhet inte skulle äta på några dagar och att svansen inte skulle vara i topp för du skulle känna dig osäker och ha svårt att byta miljö till en början. Tji fick hon! Din svans var i topp från första dag och du åt hur bra som helst! Du trivdes från första stund och jag med dig!

Inte undra på att du inte mådde bra i det trånga lilla duschutrymmet utan något som helst mys. Din päls var hur fin som helst i alla år sen. Tjock, blank och vågig, precis som den ska vara. I Gävle sov du alltid vid min sida under täcket med huvudet på min arm och du väckte mig tidigt, tidigt på mornarna. Och när du väl fått liv i mig gick du själv och lade dig igen. Du var en riktigt morgontrött liten kisse 🙂 Balansen blev snabbt mycket bättre och du älskade att hoppa upp i knät hos mig och till slut även hos dåvarande husse P. Du älskade att sätta dig mitt i tidningen om vi satt och läste. Du tyckte också det var väldigt spännande att följa med husse i famnen ut i trappuppgången på en liten inspektion. Och när du var riktigt glad slog du riktiga kullerbyttor. Andra egenheter var när du satt under lampskärmar med nosen upp mot lampan och solade dig i värmen eller låg på elementet. Sol- och värmedyrkaren nummer 1 🙂 Du satt på badkarskanten när jag badade, på spishyllan eller på bordet bakom när jag lagade mat och i knät eller tätt intill när jag tittade på tv. Ibland klättrade du till och med själv upp i min famn för att kramas.

Jag har så mycket fina minnen från dig som jag alltid kommer att bära med mig. Jag kommer alltid att älska dig mitt finaste hjärta och saknaden efter dig försvinner aldrig. Idag skulle du ha blivit 18 år! Den 29 januari 2010 togs du ifrån mig och jag minns det som igår. Men jag hoppas du har det bra där du är och vet att du alltid kommer att finnas i mitt hjärta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser
Det här inlägget postades i Djur, Familj, Livet på landet och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Till min lilla älskade kisse…

  1. Mats skriver:

    Mycket vackert skrivet, Jennie.

    Ingen försvinner, man byter bara plats tills vi ses igen.

    kram /M

  2. stoffisen skriver:

    Vilket underbart inlägg fina du!
    Kärlek i massor!!

    Stoffe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s