The end…

Så har jag avslutat med stugsällskapet på riktigt. Personen fick en andra chans men det håller inte och jag kan inte leva efter de premisserna som är. Jag hade hoppats på att det kunde bli annorlunda. Det är ledsamt och jag kommer att sakna honom men det går inte. Det är alltid svårt att avsluta med någon man kommit nära, fått känslor för och umgåtts intensivt med. Vi har pratat i flera timmar. Nu ska jag försöka sova… Livet är hårt ibland! Man får känna att man lever! Natti natt!

Annonser
Det här inlägget postades i Känslor, Killar/Män och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till The end…

  1. Gissan skriver:

    Men skit åxå!! Tänkte när jag läste rubriken att hoppas nu att det är en filmtitel…men icke 😦
    Faan då… vad svårt det ska va med andra folk…eller hur?
    Hoppas du inte är sänkt av det nu bara. Det tar på energin när man får lägga den på sånt.
    *kramar om dig*

    • Lilla Norpan skriver:

      Ja, faan är verkligen rätta ordet! Det handlar väl om att man inte har samma värderingar i livet kanske vad vet jag. Och jag lyckas verkligen handplocka dem…
      Lite tråkigt när energin går åt till sånt på mina sista semesterdagar! 😦 Och känns heller inget roligt att börja jobba.

      Tack finaste du! Det värmer! Kramar!

  2. oskrivnablad skriver:

    Skickar en stor kram!
    Ingen har sagt att kärleken är enkel, men nog tusan vore det på sin plats att det kunde få va det nu?
    Ta hand om dig! Kram

  3. Åsa skriver:

    Men det är bra att du har givit det en andra chans 🙂 för då vet du..och tiden läker alla sår ska du se..
    Stor kram på dig fining!

  4. RackarTuss skriver:

    God morgon – här kommer en cyberkram till dig!

  5. Bubbel skriver:

    Det är alltid tråkigt när det inte fungerar men det låter som ett väl genomtänkt beslut och det är bra. Håller tummen för att du snart kommer över värsta saknaden och får orsak att le igen, det förtjänar du! kram

  6. Även om du känns tungt nu har du gjort rätt. Nån måtta får det faktiskt vara. Och du måste sätta dig själv i det främsta rummet. Stor kram! ❤

  7. wordsbymia skriver:

    Åh så jobbigt. Jag är som sagt där själv och det känns 😦 Men går det inte så går det inte och allting går över. KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s