Tja, det gick ju inte så bra det här…

Varning för lite självömkan i det här inlägget!

Åkte runt halva stan för att få tag på den nedrans antibiotikan som tydligen inte är så vanlig. En stark och aggressiv antibiotika som man inte får ta med kalcium, mineraler utan endera ta 6 timmar före eller efter. Jag tar min första på kvällen kl. 19. Jag har lite svårt att somna så ligger och tittar på ytterligare ett avsnitt av Hart of Dixie när det vid 00.30 börjar klia hysteriskt i halsen så jag håller på och blir tokig. Blir såklart orolig och ringer 1177 för att höra mig för. Det är troligtvis antibiotikan som jag reagerar på än en gång. Hon frågar också om jag känner svullnad i halsen, har svårt att andas eller fått utslag. Inga utslag tror jag, men säger att det känns lite konstigt i halsen och att jag måste svälja ofta Jag har inte har svårt att andas. Hon säger att det kan vara tecken på att det kan svullna igen i halsen. Jag har tagit 2 allergitabletter och tar sen även 15 cortisontabletter i samråd med sköterskan på telefon. Om det inte blivit bättre efter 15 min ska jag åka in till akuten direkt, men får gärna ringa och rådfråga dem igen.

Det går 15 minuter och det kliar något mindre. Går in i badrummet och får syn på stora röda blämmor på hela överkroppen. Ringer direkt igen och hon säger åt mig att åka in till Akuten och att hon redan skickat en remiss. Tårarna börjar rinna för allt känna så hopplöst och jag känner mig uppgiven. Och sen åka in själv igen. Ska jag aldrig få bli bra? När räcker det liksom? Ja, jag tycker lite synd om mig själv. Efter att ha samlat mig lite kör jag iväg till Akuten och får komma in direkt vid 01.30 och träffa läkare efter ca 5 minuter. Då har det börjat att gå tillbaka tack vare cortisonet jag tagit hemma. Helt rätt behandling enligt läkaren och berättar också att eftersom jag har en adrenalinspruta och jag kännt hemma att det börjat svullna så skulle jag hugga mig själv i benet och ringt 112 istället. De vill behålla mig för observation ett tag för att se att det inte blir värre igen. Mitt undre blodtryck är för högt.

Efter 2 timmar kommer han in igen och checkar mig. När det inte förvärrats får jag åka hem, men får ligga kvar om jag vill. Han säger också att jag ska fortsätta med cortisonet några dagar till. Jag bestämmer mig ändå för att åka hem. 4 är jag hemma igen. Efter att ha pratat med sköterskan på lasarettet där en överläkare skrivit ut min antibiotika så säger hon att det var deras sista plan och att de nu inte riktigt vet hur de ska gå vidare med behandling. Jag är svårbehandlad. Hon ringer upp mig senare och berättar att läkarna ska träffas i läkargruppen på fredag eftermiddag och tala om mig och då se om de kommer fram till något. Annars blir det att söka info utåt i landet, eller tom. utomlands ibland om det behövs. Får ev. inte någon mer info förrän nästa tisdag. Så jag gissar på fortsatt sjukskrivning kanske en vecka till 😦 Jag vill bli frisk nu!!!! Känner fortfarande av allergin mot antibiotikan. Det kliar på kroppen och det känns lite trångt i halsen när jag ska svälja. Så ska ta några fler cortisontabletter nu på kvällen för säkerhets skull.

Nä, borde gå och lägga mig efter sen jag bara fått ca 2-3 timmars sömn. Fattar inte att jag inte är tröttare, men det kommer väl imorrn… Over and out från mig. Mer film och serier lär det bli imorgon. Fick ett bra filmtips från Flickan i staden och så blir det fortsatt Hart of Dixie. Natti natti!

20130111-001755.jpg

Annonser
Det här inlägget postades i Hälsa, Livet på landet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Tja, det gick ju inte så bra det här…

  1. Åsa skriver:

    Åh herregud lilla gumman…juisses amalia. Vad otäckt 😦
    15 cortison..shit, blev du inte helt däckad av dessa?
    Åh jag önskar det fanns något jag kunde göra..det e bra du är vaksam på att ev få en allergisk reaktion. Vågar inte tänka på vad som händer om du skulle somna 😦

    Va rädd om dig och hoppas det hittar något som hjälper dig nu. Var är dr House..?
    Kramar Åsa

    • Lilla Norpan skriver:

      Tack goa Åsa! Det värmer 🙂 Ja, på så vis var det tur att jag var vaken och det är alltid lite läskigt att somna hemma sen också efteråt även om värsta faran ska vara över. För det kan alltid vända så länge antibiotikan finns kvar i kroppen. Det är lite lurigt. Tack det ska jag! Ja var är han? 😉 Kramar tillbaka!

      • Lilla Norpan skriver:

        Missade din fråga. Nej, man blir inte däckad av cortisonet, mer av reaktionen i sig. Däremot kan man bli pigg efter att ta så många tabletter och kan få svårt att sova som jag fick nu i natt. Somnade först vid 4. Man måste ta så många för att få snabb effekt och för att man överhuvud taget ska dämpa den starka reaktionen. Har man tur funkar det, ibland får man ta en lika stor dos till efter några timmar som jag fick göra sist jag fick en liknande reaktion. Men blir det ännu värre är det adrenalin som gäller. Det är i princip bara att stoppa sig all medicin man har för att kunna få bukt på så starka reaktioner.

  2. stoffisen skriver:

    Hej fina.
    Men vad tråkig läsning. Jag känner verkligen med dig och det är banne mig dags för dig Att bli frisk asap. Jag hoppas att deras möte kommer att resultera i ngt bra vilket jag tror.

    Stor kram
    Stoffe

    • Lilla Norpan skriver:

      Tack Stoffisen! Ja, de kom fram till något i alla fall och det finns lite förslag, vilket känns skönt. Men inget klart med fortsatta behandlingen igen. Det pratas till och med om att göra en resistensbedömning av infektionen mot anibiotika för att se vad man skulle kunna använda sig av. Det görs i Danmark, men kanske möjligtvis i Örebro också om jag har tur. Kram kram!

  3. Mats skriver:

    Jag antar att du sökt runt själv, Jennie?

    Du vet att vi är många som håller lite koll på dig och tänker varma tankar åt ditt håll!

    kramen / Mats

    • Lilla Norpan skriver:

      Japp, jag har googlat en hel del, men nu verkar det finnas lite nya förslag och vad man skulle kunna göra ändå och de ska prova höra med en expert i Örebro, så jag håller tummarna att det kommer att funka vad det än blir nu.

      Tack Mats, ja det värmer med de fina vännerna som hör av sig och bryr sig 🙂 Det uppskattar jag. Då känner man sig inte lika ensam. Kramen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s