Terapi för själen…

Tack för era rara kommentarer. Ska svara på dem också sen! Det värmer med så fint stöd här inne.

Jag är under isen och mår inget vidare. Men jag måste hitta ett sätt att hamna över ytan igen. Jag tar en dag i taget, men kommer att vara hemma hela min sjukskrivning för stressreaktion som det heter. Träffa K innan påsk gjorde att jag mådde mycket bättre trots att jag var i återhämtningsfasen efter mina 7 månader som sjuk. Men nu blev det tvärtom. Jag hamnade djupare ned.

Ibland som idag orkar jag inte ens ta mig upp ur sängen. I förrgår drog en kompis med mig till golfbanan för att träna slag och gå några hål. Välgörande för min själ och precis vad jag behövde efter en dag i sängen och film. Fin natur, lugn, frisk luft och en god vän. Det var då jag bestämde mig. Jag ska spela på riktigt igen. Igår undersökte jag olika golfklubbsalternativ och vid lunch åkte jag iväg och betalade in avgiften och aktiverade mig.

Jag fick börja med 54 i hcp (handikapp) igen, men har ju inte spelat på många år. På seneftermiddagen träffade jag K och gick 9 hål och sänkte mig på en gång till 46. Det var blandade känslor att träffa K igen. Jag måste känna själv vad jag vill göra. Det var jobbigt också samtidigt som jag ju vill träffa honom. Hjärnan och hjärtat går ju inte alltid ihop. Jag tror han tyckte det var lite jobbigt också även om han inte säger något. Tror också både han och jag har lite svårt att veta hur vi ska vara mot varandra.

Tårarna rann när jag åkte därifrån men inte så att han såg. Jag åkte raka vägen hem till brorsan med familj för att göra nåt annat. Idag har jag legat i sängen och tittat på film hela dagen. Det finns inga rätt och fel i såna här situationer känner jag och som utestående kan man tycka och tänka. Men det hjälper inte när man är mitt i det. Det är så svårt när känslorna finns kvar. Jag orkar inte stänga dörren just nu. Önskar jag visste vad han tänker.

Jag skickade till honom idag att jag saknar honom och att det känns tomt. Att jag bara ville säga det för jag känner så. Visst det gör kanske inte saken bättre. Men jag gör ju det och vill att han ska veta det oavsett. Jag tycker vi alldeles för sällan säger vad vi känner. Det finns väl hemskare saker att få veta än att någon saknar dig? Kanske inte får nåt svar, men då har jag i alla fall sagt det. Spel är inte min grej.

Golfen igår var kanske ingen terapi för själen, men fick spela och se hur jag klarade att träffa honom. Tänk om det bara kunde bli bra igen… Men min förhoppning är inte så stor 😦

20130529-160744.jpg

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Film, Känslor, Killar/Män, Livet på landet, Träning, Vänner, Vår och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Terapi för själen…

  1. Bubbel skriver:

    Det är bra att du gör annat för att distrahera dig, hoppas värsta sorgen lägger sig snart! kram raring ❤

  2. oskrivnablad skriver:

    Fick en klump i magen när jag läste att ni hade setts. Måste ha känts jobbigt men är kanske nödvändigt för att på håll kunna gå vidare. Bra att du stannar hemma från jobbet ett tag.
    Skickar en stor kram! ❤

    • Lilla Norpan skriver:

      Jo visst var det jobbigt att ses och kändes. Tårarna rann när jag åkte därifrån. Jag försökte inte tänka så mycket utan koncentrera mig på golfen. Han var inte heller sig själv. Men det är jobbigt att inte se honom också. Inget är lätt just nu. Nej skulle inte klara av att jobba just nu. Jag behöver vara ifred med några få sociala moment. Jag glömmer saker och är virrig. Tack! Kram kram! ❤

  3. ÅSa skriver:

    Åh lillskruttan..Jag hör vad du säger och det spelar ingen roll vad andra säger, I now. det var starkt att träffa honom och det var fint att skriva som du gjorde till honom, jag hade säkert gjort samma sak, för då kan man känna att man har hjort allt iaf. Å behöver inte tänka, tänk om jag gjort si el så.
    Å blir han störd av det, ja då vet du, å då kanske det bara e onödigt att vara hans vän 🙂
    Sötnos, tänker på dig!
    Stor kram Åsa

    • Lilla Norpan skriver:

      Tack fina du ❤ Nej han blev nog inte störd för i messet jag fick tillbaka kändes han mer som sig själv och avslappnad. Han skrev tom. vad söt du är gumman. Det kändes skönt att säga som det faktiskt är och som jag känner, även om det kanske inte gör någon skillnad. Hur ska han annars veta… Kram kram

  4. Sara skriver:

    Hoppas du mår lite bättre idag. Du måste givetvis göra vad som är bäst för dej, men om jag var du skulle jag inte träffa honom igen. Om Ni inte vill samma sak så gör det ju bara ont att se honom, lite som att dra bort en sårskorpa som börjat läka, det börjar blöda och måsta läka en ny skorpa. Hoppas du förstår vad jag menar. Jag kan vara envis och jag tänkte helt enkel som så att vill han inte vara tillsammans med mej så får han heller inte tillbringa tid tillsammans med mej för det gör helt enkelt för ont. Tänk på vad som är bra för dej inte alla andra.
    Styrke kramar från en som vet precis hur ont det gör. ❤

    • Lilla Norpan skriver:

      Tack Sara! Jag förstår precis vad du menar. Jag måste nog bara ge mig själv lite tid och fundera över vad jag vill och vad som känns bäst. Inte riktigt i skick att ta några beslut just nu så avvaktar lite. Men mår jag bara sämre av det så måste det bli så. Tack för styrkekramarna det behövs! ♥ Länge sen du avslutade? Kramar tillbaka!

  5. Var stark! Skickar energi

  6. Christel skriver:

    Åh, vännen. Det finns ju en anledning till att hjärta och smärta rimmar.
    Hoppas, hoppas att du mår bättre snart.
    KRAM.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s