Lärorik vecka

Jag har haft ett bakslag i 2-3 veckor och denna veckan var det mycket måsten. Måndagen var det kiropraktor och sjukgymnast och barnvakta 1 1/2 timme (eftersom bror och svägerskan ville gå båda till brorsonens nya förskola till hösten), tisdagen gå ut och gå med pappas och Kickis hund (eftersom båda var borta) och besöka min kollega på min ena tjänst (eftersom jag är sjukskriven). På tisdagskvällen när jag bara ville ta det lugnt själv fick jag reda på att mamma skulle komma med kissen och sova över tills på onsdagen då hon annars skulle få lov att åka så tidigt på onsdagen till mig. Jag hade lovat att vara kattvakt ons-fre. På onsdagsmorgonen fick jag skjutsa mamma till stationen. Sen hade jag vilodag resten av dagen. Torsdagen var jag till kiropraktor på förmiddagen, psykologen på eftermiddagen och så hade jag en inbokad fika mot kvällen. Jag var spänd som en fiolsträng hos kiropraktorn och han sa till mig att jag måste börja tänka på att andas lugnt.

Väl hos psykologen var jag också lika spänd och kände att känslorna var mer utanpå än innanpå. Han påpekade att jag satt stel som en pinne och såg väldigt spänd ut. När han sedan ställde frågor och jag började prata om hur jag egentligen mådde spände jag mig ännu mer för att inte börja gråta. Men till slut brast allt. Jag hade en riktig breakdown. Jag har så svårt att säga nej till särskilt min familj, men också vänner. Alla är vana att jag alltid ställer upp i alla lägen och det känns bra för stunden för jag är andra till lags, men just nu funkar det inte och jag mår dåligt och känner mig enormt pressad. Varför är det så svårt att säga nej? För att man vill inte göra någon annan besviken och vara en bra dotter/syster/kompis/svägerska osv. Det är också så jobbigt att andra inte förstår mig och jag hela tiden måste förklara allt och det är också något som tar energi. Och jag känner en stor sorg över att inte kunna göra det jag vill för att kroppen inte orkar. När jag var hos psykologen fick jag dessutom ett sms från en kompis som ville ha min hjälp akut också. Istället för en timmes tid hos psykologen så blev det nästan två timmar. Jag fick göra någon avslappningsövning på slutet som jag fick med mig hem.

Jag skickade svar till min kompis och förklarade som det var och hur jag mådde och att jag inte kunde. Fick inget svar på det. Ringde sedan mamma och störttjöt i telefonen. Berättade hur jag mådde och att de i familjen måste hjälpa mig att inte fråga mig om tjänster. Jag frågade också vad jag ska göra för att de lättare ska förstå hur jag funkar och hur jag mår. Skriva en berättelse om mig? Det är som jag tidigare skrivit. Det syns ju inget utanpå mig. Jag ser ut som vanligt, men det händer en massa inom mig hela tiden. Det händer saker i kroppen när jag är hemma, när jag gör något, efter jag gjort något. Hela tiden! Men det är inget som någon annan ser eller märker av. Jo kanske om man är uppmärksam. Man kan märka att jag får fram fel ord, att jag kanske ser spänd ut, om jag börjar gråta, att jag är lättretlig, att jag lätt blir andfådd… Men det händer ju så mycket mer inombords. Jag har märkt att det inte är lätt att vara mig. Jag är en prestationsmänniska, perfektionsmänniska, känslomänniska, ordningsmänniska med mycket vilja och som samtidigt vill vara andra till lags. Hur får man det att gå ihop när man har utmattningssyndrom? Det går inget vidare. Men jag lär mig mer och mer om mig själv och vad jag måste göra och med tiden så måste det ju göra att det blir lättare… eller?

Det finns så mycket att skriva om detta så jag skulle kunna skriva en hel bok och jag brottas med saker hela tiden och för att försöka hitta en balans. Det svåra med denna balans är att balansen inte är konstant, för den ändras från dag till dag. I torsdags ändrade jag fikadejten till att ta en promenad och köpa med fika till ett naturskönt område istället och det blev bra. Det var precis vad jag behövde efter den breakdown-dagen. Sen somnade jag som ett däckat troll på kvällen. Men vaknade kl. 5 som vanligt. Sover max 4-5 timmar per natt, trots insomningstabletter. Tar jag inte insomningstabletter ligger jag vaken i timmar. Någon enstaka gång lyckas jag somna ändå. De är beroendeframkallande och det vet jag, men jag har inget annat val.

På fredagen hämtade jag mamma 15-20 minuter sent för jag inte hade orken att göra mig iordning i rätt tid. Sen blev det lite mat hos mormor och magen ballade ur totalt. Avslutade fredagen med en lugn kväll i soffan. Lördagen hade jag för länge sedan lovat bonussyrran att jag skulle fota en ponnytävling hon var med och anordnade. Jag sa att jag inte orkade hela dagen. Men redan när jag kom dit insåg jag att jag inte skulle ha sagt ja. Jag hade öronproppar i (tips från en som har samma sjukdom som mig) och det hjälpte mig lite med ljudet i alla fall. Jag trodde det handlade om max 4 timmar (vilket ändå var för lång tid) och inte fota hela tiden. Jag var där 13 och kom hem vid 19. Jag var så trött att jag kunde grina och hade värk i kroppen. Jag kommer aldrig göra om det igen. Idag har jag legat hela dagen, värk i kroppen. Totalt slut. Men veckan som kommer blir i alla fall lugnare med bara rehabgrejor. På onsdag ska jag också klippa mig. Har inte klippt mig sen i januari. Jag har inte klarat av att åka ner på stan. Utmaning igen!

Långt inlägg. Bloggen har börjat bli ett sätt att skriva av mig dagarna och vad som händer med mig. Det är ett sätt att göra det hela mer tydligt för mig själv. 

    

Annonser
Det här inlägget postades i Hälsa och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lärorik vecka

  1. oskrivnablad skriver:

    Jättebra att Du skriver av dig… någonstans måste alla tankar och funderingar få komma ut och då är bloggen perfekt 🙂 Låter även som en bra ide´att du berättat för din familj att de inte kan be dig om saker just nu. Sätt dig själv i främsta rummet… Du är värdefull!!
    Stor kram till dig. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s