Är fortfarande kvar i stugan o vill inte åka hem. Åker hem en vända över helgen eftersom bror min ska ha kräftskiva men sen åker jag upp en sista vecka. Den 24 aug börjar arbetsträningen.
Jag sover sämre igen. Oroligt, vaknar tidigt o har svårt att somna om. Jag vet inte om det beror på att kroppen börjar vänja sig vid medicinerna också eller om jag bara är orolig i mig själv. Kanske också att jag inte varit själv på några dagar i stugan nu och har haft folk omkring mig.
Jag märker att jag är tröttare på dagen vilket bidrar till mindre tålamod, mer lättretlig (tur jag är här själv nu i stugan) och mer ljudkänslig.
Imorrn är det dags att börja röra på mig mer igen. Det har varit några dagar nu utan motion. Och jag vill ju försöka tappa mina kilon jag lagt på mig under den här tiden då jag inte kunnat röra på mig som jag annars är van att göra. Trivs inte med mig själv just nu. Men jag vet samtidigt att kortisolet i kroppen i och med utmattningen gör att man lätt går upp i vikt får ett sötsug och gör att man inte går ner trots att man rör sig o äter mindre.
Det har varit otroligt skönt att vara i stugan och det har varit perfekt för mig. Lite intryck för hjärnan, ro och lugn. Precis det jag behöver. Sen har jag haft lite sällskap emellanåt. För lite socialt behöver jag ju också för min rehabilitering. Social träning! Jag måste ju leva också så gott det går om jag ska komma tillbaka till ett vanligt liv igen 😊 Det är dock en svår balansgång det där. Varje dag får jag tänka på vad jag gör.
lillanorpan.wordpress.com 
Låter som en härlig vistelse, bland djur och natur. Älskar höns.
Tycker att du är lika vacker som vanligt.
kramis på dig
Tack fina Mickan! ❤