Vår-sommar-höst

Jag har inte haft någon ork att fortsätta att blogga under sommaren o in nu på hösten. Under våren fick vi ta bort min kisses sista dotter som var den enda Cornish rex-levande kissen vi hade kvar i familjen. Det var oerhört tungt att åka till veterinären o låta henne somna in. 

I maj unnande jag och min kompis M oss en resa till Corfu bara för att få komma bort från allt o bara vara. Hon är också sjukskriven för samma som mig så det kändes oerhört skönt när man åker för samma mål o har förståelse för varandra. Vi var på stranden hela dagarna från morgon till kväll och sov, lyssnade till vågornas brus, ljudböcker och bara njöt. Lågsäsong o knappt några andra turister. Lugnt o skönt o ett hotell som låg på gångavstånd till både hav, restauranger, och nödvändiga affärer. På kvällarna tog vi en promenad och åt middag, handlade lite o såg oss omkring. Sen satt vi på balkongen o pratade o tog nån cider tills det var dags att sova. Det var en lugn liten fiskeby utan livligt nattliv. Passade oss perfekt.

Det var en utmaning att resa med utmattningssyndrom men också en vinst och stolthet över att klara det. 

När jag kom hem hade min älskade mormor blivit sämre. Det slutade med vak för mig o mamma. Hon gick bort i juni. Otroligt tuff tid då mormor stod mig så nära och alltid varit som en extramamma. Vi hördes flera gånger i veckan. Den tomheten går inte ens att beskriva. 93 år gammal blev hon och tynade bort och hade ont på slutet pga. att sjukvården vägrade hjälpa henne. Det var hemskt att se. 

Strax därefter träffade jag P för första gången efter att ha pratat med varandra sen i slutet av april. Vi fastnade för varandra direkt. Vi träffades intensivt under sommaren o han var med mig upp till stugan en vecka på 3:e dejten. Det höll i 3 månader. För en vecka sedan tog det slut till min stora sorg. Han kan inte svara på vad som hänt. Idag hörde han av sig igen efter att inte ha hörts på en vecka. Och då brast allt igen efter att ha försökt hålla ihop mig i veckan för att klara av min rehab som jag måste gå på o försöka fokusera på träning. Jag kan inte påstå att mitt liv varit någon dans på rosor. Det sägs att man blir stark av jobbiga o tunga saker man går igenom, men jag kan inte känna att jag håller med. Det känns som jag håller på att gå sönder inombords. Formas efter det man går igenom, absolut! Men starkare, nej. Jag är inte stark. Det kanske kan verka så på utsidan, av den sidan jag visar utåt sett. Men på insidan är jag inte stark. Måste man alltid vara stark? 

Det är så många som säger det. Som att det skulle vara något positivt o stärkande att höra när man är ledsen. Du är så stark, du kommer starkare ur detta, du är starkare än du tror. Varför kan man inte bara få vara ledsen när man är ledsen? Jag känner mig inte mindre ledsen av att höra att jag är stark. Det känns inte tröstande när det känns tufft och man kämpar i motvind hela tiden. Det känns lite som stark har blivit min identitet. Och att jag därför har haft så svårt att visa mig ledsen utåt när jag verkligen är ledsen. För att jag är ju så stark. Jag klarar allt själv. Men det gör jag inte. Jag vill bara få vara ledsen för jag är ledsen o må dåligt för jag faktiskt gör det. Lite motgångar får man räkna med, men jag har nått min gräns för vad jag orkar o klarar känner jag. 

Det har varit ännu ett tufft år. Jag har bara gått o väntat på den där dagen då allt ska vända. Men år efter år har gått och det har fortfarande inte vänt. Visst, några små fina ögonblick har det såklart funnits, men vänt…nej. Så jag väntar fortfarande…

Min bror gifte sig för två veckor sedan också. Det var ett jättefint bröllop med bara närmsta familjen på mellan 25-30 pers. Jag var bröllopsfotograf, vilket var både en utmaning och roligt. En fin helg på fin herrgård med övernattning o allt. Så visst har det funnits fina stunder också.

När jag inte bloggar, vilket ju blir rätt sällan så finns jag på 3 konton på Instagram varav 2 öppna: frokenbalans och photoby_jen. Fröken balans har numera blivit lite av en dagbok kring min väg framåt kring min utmattningssyndrom. Den har jag öppen. Kanske för att kunna hjälpa o tipsa andra o få hjälp av andra. Men också för att kunna uppmärksamma andra på sjukdomen o kanske se till att andra inte hamnar där. PhotobyJen är min fotosida. Fotandet är mitt sätt att få ro o ett sätt att få utlopp för det jag känner. För mig är ett foto som att måla en tavla. Att kunna förmedla en känsla med rätt ljus, motiv, bakgrund o färger.

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Vår-sommar-höst

  1. iashemlis skriver:

    Man klarar mer än man tror MEN visst faaaan måste man få vara ledsen och bryta ihop. Ledsen att du fått mycket skit på din väg det senaste. Hoppas verkligen att det vänder för dig snart. Skall kolla in dina sidor på instagram. Kram

  2. Ninni skriver:

    Det krävs energi för att bygga styrka och det har man inte tillräckligt av vid utmattning. Då har man nog med att försöka överleva. Men styrkan alla pratar om kan komma långt senare när energin återvänt och livet levs igen, inte bara överlevs som nu. Vila och stort tålamod! Kram

  3. ASKA skriver:

    Hej vackertuss..longe time ❤
    Vill bara säga några ord till dig. Det får ta den tiden det tar, ok?
    Det är 100% ok, att säga nej, ok?
    Om människor INTE förstår, är det tid att utesluta dem ur sin krets, ok?
    Å du, SLUTA vara den duktiga flickan 😉 du behöver inte det längre, ok?

    Jag har stressymtom, men inte hamnat i utmattning…tror jag iaf.
    Men jag gick till en alt. terapeut och hon lärde mig massor.
    Det du ska träna på är att lyssna till dig själv, vad du vill. Inget annat. Bara vad du vill.
    Det är svårt i början, suuupersvårt, men det blir faktiskt lättare med tiden.
    Man kan blanda ihop det med vad man borde göra, och vad andra skulle gjort, moraliskt rätt eller fel å hej å hå.
    Isolera dig aldrig helt för det är inte heller bra.
    jag trodde jämt att jag behövde få vara ensam för att få lugn och ro, svårkombinerat i en relation 😉 men i mitt fall, som inte är ditt givetvis, märkte jag att jag fick energi av att göra saker. Resa bort, få miljöombyte. Resan till svärisarna som jag aldrig kände för blev rolig och energigivande. Träffa vänner jag saknar, men eg. hade jag bara lust att åka hem, ger också energi.

    Jag har som du, skitsvårt för höga ljud, barn, väsnande i köket fr sambo, för mycke intryck, tåg som rusar förbi, öm i kroppen, kan du kan du kan du på jobbet osv..

    Nyckelordet är balans, och det där du beskrev om att lägga dig i badet, kan tom det bli en press 😉
    Lyssna inåt bara. Inget annat..men våga gör saker också ❤

    Stor kram
    Åsa

  4. ASKA skriver:

    Just nu kraftigt förkyld 🙂 annars bra tycker jag :-*
    En annan sak min terapeut sa till mig på brett dalmål var, sluta ha skuldkänslor över allt. Skuld kan du känna om du slagit någon eller ljugit 😉 hon va underbar :-*
    Kramis!

    • Lilla Norpan skriver:

      Aj då! Krya på dig! 😘 Många som är förkylda nu. Nej det kan hon ju ha rätt i. Väntar på samtalsstöd jag med. Men hon avbokade o får nu vänta flera veckor. Får hoppas hon är lika bra som hon som du hade. Kramis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s