Onsdagsjobb hemma…

I fredags fick jag det glada beskedet att bakterieparasiten som gav mig en infektion i kroppen under ett halvårs tid äntligen gett vika. Sista antibiotikakuren som jag fick äta dubbelt så lång tid mot vad man ska måste ha hjälpt. Den var med andra ord endast delvis resistent!

Ändå är det nåt skit som spökar i kroppen kvar med mage och feber när jag rör mig. Något som måste undersökas vidare om det fortsätter. I övrigt är det att försöka återhämta sig och hoppas på att min ”arma nedsletna kropp” utan något som helst eget immunförsvar inte drabbas av något mer. Sakta ska jag nu också börja försiktigt träna mig tillbaka så jag kan börja må bättre både fysiskt och psykiskt. Efter så lång tids sjukdom är man inte kaxig vill jag lova. Jag känner mig skör och vek på alla sätt. Det får ta sin tid innan kroppen är återställd igen. I onsdags när chefen sa åt mig att jag kanske inte skulle jobba full tid hade jag brustit i gråt på jobbet över en grej.

Idag jobbade jag hemifrån och passade då på och tog en friskvårdstimme och tog en promenad för andra gången denna vecka. Så skönt! Fast kallt i ansiktet av iskall blåst!

Svårt det där ändå hur man ska göra. Min husläkare har tidigare sagt att man kan gå ut och gå, men man ska ta det lugnt och inte bli andfådd. Och det när man fortfarande är sjuk. Nu pratade jag med en kompis som är sjuksyrra och hon tycker jag ska ta det lugnt i några veckor… en månad. Men jag mår inte bra när jag inte rör mig alls. Så gå blir det, men inget pw:ande. Och får hålla koll på det där med febern.